Det här med att ställa upp
Det finns små saker jag verkligen avskyr. Att man alltid förväntas att lyssna och ge råd och aldrig vara sur. När ska jag få vara otrevlig utan att någon blir arg och frågar om jag har pms problem? När ska dessa energitjuvar fatta vad vänskap betyder och vad det inte betyder?
Det är så mycket som klämmer i skon, och jag skulle ta av mig skorna om inte dom var metaforen för vänskapen. Det är lustigt hur vissa alltid kan vara sura och otrevliga hela tiden och man förväntas alltid försöka peppa dom, och sedan när det är tvärtom så får man bara ännu mera skit bara för att man har en dålig dag.
Nej, nu syftar jag inte på någon speciell kompis nu. Jag har funderat länge på det här och det är inte bara kompisar som gör såhär, jag kanske också gör såhär. Är inte perfekt, men är less på att finnas där för vissa.
