In-i-döden-tråkig

Fan vilken svår fråga? Jag har små glimtar av barndomen, när man var jätteliten alltså. Men har en jättekonstig frekvens av att jag är en bebis, sitter i en gåstol och går mot mammas armar. Kan lika gärna vara en dröm, vet faktiskt inte. Men det känns varmt. 

För några dagar sedan satt jag ner med min chef och berättade lite om privatstädning, och jag höll på att få panikångest av någon anledning. Blir så arg att jag inte är helt fri från den än, men hjärtklappning är en av symptomen, 

 

Min klipptid! Nu ryker jävlar hårhelvetet. Ni minns kanske min ångest sist jag klippte av det? Idag är jag mer säker på mig själv och tror på att jag kommer bära upp den. 

 

Släpper min första bok kanske? Kanske pluggar till någonting, åker skidor i alperna eller planerar ett bröllop. 

 

Rökningen, helt klart. MEN, jag har dragit ner på ciggen väldigt mycket nu och brukar snus istället. Känns dubbelt så motiverande att slippa röklukten när jag fått hem en super väldoftande parfym!

 

Alltså, svampstuvning på rostat bröd i ugn. No regrets. 

 

-Jag och Johan gjorde nästan slut i julas. Som tur är tog vi oss istället igenom det och gick starkare än någonsin ur askan!11!

-Jag och en kompis blev anklagad för att planera ett terrordåd i gymnasiet, för att vi skämtade om en grej som tydligen var otydlig. 

-Greps av panik igår kväll över livets meningslöshet. 

 

Sociala situationer, där jag står i fokus. Har lite panik över att sitta still i 45 minuter med en frisör som kommer stirra på mig konstant. Jag brukar tänka såhär: Låt det hända då! Få en panikattack för fan, blir mer obekvämt för den andra parten om du börjar gråta instant. 

 

Emma Stone! Jag får för mig ibland att vi är lite lika till utseendet. Inte så storslaget lika, men jag kan se mig själv i henne. Och jag ser filmer hon är med i bara för att hon är med.