bara skriv det du tänker på
Borde jag ringa?
Jag backar några steg från telefonen där den ligger. Jag hade inte ens funderat på det om du inte hade ringt mig den där natten. Jag gav kalla handen, men du planterade någonting. Det är som att lyssna på en låt från gamla tider, och minnen blåser förbi. Lukter, ansikten. Saker man inte saknat, vill man plötsligt andas in och aldrig sluta.
Jag sätter mig på sängkanten. Vad är klockan? Blir medveten om musiken från högtalarna, det är cirka sju snäpp för högt. Om en granne skulle ha klagat och plingat på dörren hade jag ändå inte märkt det.
Jag skulle vilja halsa alla vinflaskor som stirrar på mig från barskåpet. Jag gör så korkade grejer ibland. Vem fan äter en nutella burk till middag? Ensam? Jag vill gnugga ansiktet med händerna, gråta. Känna.
Jag föreställer mig saker i huvudet. En promenad. Rensa huvudet. Röka tre cigg på raken. Äger ingen reflex, skulle bli överkörd direkt.
Gymmet kanske? Kan gå på bandet och lyssna på en deppig dokumentär om mord. Fast då måste jag klä av mig kläderna jag har, och ta på mig andra. Vill inte ens se mig själv i spegeln just nu. Vem fan äter en hel burk ensam? Har jag ett problem? Har jag trampat ner i ett hål?
Jag känner hur det kliar i kroppen. Måste göra något, måste. Men hjärnan spökar ikväll. Jag hatar det. Jag hatar mig själv? Jag hatar honom? Jag hatar min mamma? Jag vrider händerna i mina händer. Vill känna hjärtat slå ut ur bröstet. Vill svettas ut den där jävla nutellaburken. Vill äta kyckling till middag istället. Vill springa. Men mina vader värker. Vill hitta det. Vill segla ut på okända vatten, vill finna den där elden igen. Vart är den inatt? Vart har den varit när jag behövt den som mest? Kan jag? Ska jag? Jag tvivlar. Klockan tickar fortfarande. Har jag missat chansen? Missade jag ett tåg som gick förut? Har jag slagit ner chanser jag skulle ha tagit, slutade jag kämpa när jag skulle ha varit som starkast? Det växer, vill svälja men det tar stopp, hela halsen sväller. Det är som att jag redan bestämt mig.