ångest vav ava vavava
Jag har ångest över att jag inte kommer ha en etta framför längre, utan en tvåa. Sen går det bara utför. Jag måste gifta mig? Använda rynkkräm som är förebyggande? Bli gravid och sluta röka… Jag känner mig som ett barn. En tonåring. Men mogen, såklart. Jag är ju inte en slacker.
Vad är jag rädd för? Egentligen? Att jag ska vakna och ångra allt jag gjort? Att inte kunna rätta mina misstag en dag? Vips som det är så är allting borta. Och borta kommer inte tillbaka. Åren går så jävla fort. Jag minns ångesten i låg och mellanstadiet när man stod i skidförrådet och var TVUNGEN att åka längdskidor. Lärarna kunde inte bry sig mindre om man blev nedknuffad i alla snödrivor och traumatiserad för livet.
Skrev jag inte ett sånt här ångestinlägg förra året också? Har för mig det, jag tycker det är så jobbigt att man inte har någon plan. När man tydligen ska ha det? Är det någon som har en plan över huvud taget? Hallå?!?!
Nej jag är inte såhär orolig, egentligen. Jag vill ha ett jobb, föda barn, gifta mig, resa lite och äta god mat. Men utöver det? Måste man ha något utöver det?
[url=http://купить-часы.укр/content/14-chasy-kak-universalnyj-aksessuar-mnogo-variantov-na-lyuboj-vkus]Часы как универсальный аксессуар: много вариантов на любой вкус[/url] купить в Украине в интернет-магазине с доставкой наложкой
[url=http://купить-часы.укр/][img]http://купить-часы.укр/img/m/65-manufacturer_default.jpg[/img][/url]